Börja leva?
Kategori: Allmänt
Jag lever inte, jag lever verkligen inte. Jag känner mig som en robot av nåt slag.. Allt jag gör har jag en baktanke med, går jag en promenad med en kompis så är de för förbräningens skull, spelar jag tennis eller annat med min bror så är de också en stor anledning. Badar jag, ja då är de lika bra att simma hela vägen till flotten fastän de är förjävla kallt. Vem vet, kanske jag förbränner en kalori.. Hela mina dagar går ut på sånna här småsaker, såhär var de inte ens förut, innan jag gick på samtal och vägningar, innan jag var inlagd. Då kunde jag ta de lungt, vetskapen om hur lite jag ändå åt gjorde mig lugn, jag kunde ligga stilla hela dagar och ändå gå ner i vikt. Nu var de väll aldrig helt så, men jag hakade inte upp mig på småsaker lika mycket.. Nu har de blivit som ett litet strå att hålla fast vid. Maten kan jag inte styra över, med minst fyra vakande ögon så är de en omöjlighet. Men hur jag rör mig, de kan jag fortfarande kontrolera, jag står istället för sitter, tar längsta vägen till köket i princip.. patetiskt.. nånstans förstår jag väll att detta inte påverkar siffrorna på vågen, men ändå, ändå så vågar jag inte sluta, släppa taget. För tänk om, tänk om de är detta som gör att min vikt numera står hyfsat still?
Lättare sagt än gjort..
